Inga möbler, husgeråd, sängkläder eller mattor. Inga gardiner, ingen TV, inga tavlor och ingen bil.

När jag flyttar den första augusti börjar jag verkligen om från noll.

Jag kommer att leva på bara min egen lön, som inte är särskilt stor. Den kommer att täcka räkningar och mat, inte mycket mer.

Men det jag inte har i materiell väg, kompenseras av det jag kommer ha desto mer av:

Jag kommer att leva i ett överflöd av frihet, självrespekt och stolthet! Med massor av kärlek till mig själv, mina barn och livet.

Nu har jag spenderat snart åtta år i total materiell trygghet. Aldrig rädsla för att inte kunna betala räkningarna eller inte kunna ge barnen mat. Inget direkt överflöd av pengar, men tillräckligt många för att kunna slappna av och åtminstone unna sig de där vardagliga sakerna, som att inte behöva tänka hela tiden på vad saker kostar i mataffären, kunna köpa skor till barnen på en gång när de behöver dem, kunna gå på restaurang då och då.

Jag minns fortfarande hur det var att leva som ensamstående mamma på extremt låg inkomst; stressen, den ständiga pressen av att pengarna inte räckte. Att behöva välja bort räkningar och betala bara el och hyra, för att kunna äta också. Fy fan.

Nu väljer jag det livet igen. Förhoppningsvis blir det inte lika illa som det var ibland, då. Men det kommer hur som helst bli tufft. Det är det så jävla värt!